Norsk Lundehund är en ras jag aldrig hörts talats om tills jag träffade en underbar hane när jag var ute med mina egna tokbollar. Oj vad den vovven gjorde intryck!  Och en väldigt entuastisk husse gjorde att jag ville veta mera om rasen.

Lydig, följsam, mild utan att vara rädd, och full av fart!
Dom är mindre spetsar i  storlek 32-38 cm och 6-7 kg beronde på om de är en tik eller hane.
Som man hör på namnet härstamar rasen ifrån Norge och användes till att jaga lunnefågel.


 <----- Lunnefågel (klicka för större bild)

Lunnefågel lever i klippiga branta områden vilket gjorde att hundarna måste vara bra på att ta sig fram.
Lundehundarna ska ha minst sex tår på fram och baktassar, även om fem tår på baktassarna inte innebär något poäng avdrag under utställningar.
Eftersom extra tårna är väldigt rörliga så kan Lundehundarna "grippa tag" i saker och få lättare fäste när dem klättrar. Detta gör att dem kan klättra upp i nästan lodrätta berg vilket är väldigt användbart när man vill komma åt Lunnefårglarnas bon.

Dem extra tårna är inte det enda som gör Lundehundarna så unika, hundarna är även extremt rörliga. Huvudet kan lutas bakåts ända tills toppen av det nuddar ryggen, frambenen kan sträckas upp bakom nacken, och bakbenen fram längs sidorna.
Dem kan även stänga öronen och på så sätt skydda dem från sand och fukt.

I många år fanns Lundehundar bara på fåtal nordnorska öar och under andra världskriget var dem nära på att dö ut. Men idag, tack vare väl genomförd avel, så finns Lundehundar i ett flertal länder.



Läs mer om denna tillgivna ras på Svenska Lundesällskapets hemsida som även är källan för den text jag skrivit.
Förhoppningsvis så kommer flera att upptäcka rasen eftersom det idag inte finns allt för många i sverige.