Nu har de gått ett tag utan dig och vardagen
börjar bli mer hanterbar.
Jag saknar dig mer än något annat.
Hoppas du förlåter mig, och fortfarande
älskar mig på samma rena oskyldiga sätt.

Du var mitt allt!
Hur ska jag klara mig utan dig,
och vem tar hand om dig nu?






Saknar dig så att jag mår fysikt illa,
saknar dig så att jag kräks.

<3