Jaha, nu var det Sibiluskens tur, hon är verkligen en hund hund.. Typ så där som hundar ska vara, en film-hund, fast utan hjältedåden möjligen.
Hennes usprung är en av mystisk art, eller iaf hennes härkomst. Ute på den umeistiska slätten, fast inne i skogen, från ett rött litet hus (antar jag) så födde en mycket erfaren mor två små hundungar. En manlig variant, som inte är intressant för oss, och en femin *host*.. Okey, iaf femin könsmässig, liten odåga. Söt som få, men fullproppad med energi.
Hennes första år kom att bli en utmaning, allt som kom i hennes väg, lämnade också hennes väg ganska fort, men i bitar. Önskan att få valla barn, cyklar, bilar, allt som rör sig, fanns alltid där, ganska uppenbarligen..

Nu är hon iallafall rätt så välanpasslig vuxen valp på sju år. Och matte är stolt! Även om den extrema lättlärdheten alltid funnits där, så har det varit en riktigt kamp mot all mental träning och motions som krävts av denna fyrbenta underbara lätt nervösa skapelse.